Idol avgjordes igår och vi är inne i en lågkonjunktur. Det var likadant på trettiotalet då storheter som Zarah Leander och Karl Gerhard hade sin storhetstid. Vi har ett behov av att fly verkligheten istället för att ta itu med det.
Det som är underligt är att lågkonjunkturen verkar hänga samman med hur psykologiskt uppe man är på Wall Street än något annat. Den här lågkonjunkturen är nog inte samma som den förra eftersom vi ju konsumerar mera än någonsin samtidigt så är det dåliga tider? Jag får inte det riktigt att gå ihop.
Det hänger nog troligt ihop med de höga förväntningar marknaden har på att allting ska alltid ha en ökad vinst och nu är det slut på festen. Nu måste vi betala miljöskulden och vi kan inte fly ifrån ansvaret genom att låta utvecklingsländerna betala priset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar