Dagarna innan min stroke så insjuknade min dotter i någon virussjukdom. Jag gav mig själv alibi att må dåligt och reagerade inte på symptomen av min stroke. Jag hade flertalet yrselanfall pga av högt blodtryck. Jag var helt sonika tvingad att sätta mig. Dessutom så hade jag flera gånger "sågtänder" i synfältet.
Den första tiden under det att stroken kom så förklarade jag mitt insjuknande i att jag fått ett virus av min dotter. På morgonen ville jag inte helt enkelt äta och låg kvar i soffan där jag hade tagit min tillfyktsort. Min fru och barn gick ut på en promenad.
Jag började känna av att jag inte kunde röra min högersida och försökte i mina dimmor av disorientering gå på toaletten, men upptäckte att jag inte kunde röra min höger sida. Min sjuka hjärna jagade förklaringar som den ena var mindre sannolik och mer paranoid. Jag tyckte då att den paranoida förklaringen lät som det enda sannolika.
Jag kände mig tvingad att försöka gå på toaletten innan min fru kom tillbaka. Jag visste dock inte hur jag skulle lyckas med det, till slut gled jag ner på golvet och jag lyckades att kräla fram. Dock stannade jag vid mattkanten och min mage vändes ut och in.
Jag var dock fast övertygad att jag skulle gå på toaletten som vilken person som helst. Idag har jag ingen aning om hur det skulle ha gått till i mitt dåvarande tillstånd. jag använde mina kunskaper om hur jag skulle använda höfter och rygg för att kunna ta mig fram. Väl framme vid toaletten kände jag hur illamåendet tilltog. Spyan for ut över golvet. Medvetandet förlorade jag där på toagolvet framme vid mitt mål.
Jag hörde vagt att min fru kom hem med barnen. Jag förlorade åter medvetandet för att vakna lätt när ambulanspersonal kom till undsättning och tog bort min son som då låg ovanpå och kramade mig.
Jag minns hur det skakade av ambulansfärden och hur jag togs emot av akutpersonalen. De frågade olika saker och jag svarade mer av automatik än medvetenhet.
När jag slutade skaka och skjutsats från intensiven till min avdelning på sös så ägnade jag största delen av dygnet till att sova. Jag hade placerats I ett ensam rum för att vila i stillhet. Timmarna flög iväg och när jag vaknade hörde jag andra hjärnpatienter skrika ångestfyllt.
Jag somnade om och när jag vaknade till liv upptäckte jag att jag numer var en splittrad varelse. Högra delen skakade och hade dålig kontakt med musklerna och skakade okontrollerat. Min röst lät som en robot och jag upprepade samma sak gång på gång. Jag kunde inte heller hålla ett glas ordentligt med högerhanden utan tvingades använda min vänster hand.
Den första tiden under det att stroken kom så förklarade jag mitt insjuknande i att jag fått ett virus av min dotter. På morgonen ville jag inte helt enkelt äta och låg kvar i soffan där jag hade tagit min tillfyktsort. Min fru och barn gick ut på en promenad.
Jag började känna av att jag inte kunde röra min högersida och försökte i mina dimmor av disorientering gå på toaletten, men upptäckte att jag inte kunde röra min höger sida. Min sjuka hjärna jagade förklaringar som den ena var mindre sannolik och mer paranoid. Jag tyckte då att den paranoida förklaringen lät som det enda sannolika.
Jag kände mig tvingad att försöka gå på toaletten innan min fru kom tillbaka. Jag visste dock inte hur jag skulle lyckas med det, till slut gled jag ner på golvet och jag lyckades att kräla fram. Dock stannade jag vid mattkanten och min mage vändes ut och in.
Jag var dock fast övertygad att jag skulle gå på toaletten som vilken person som helst. Idag har jag ingen aning om hur det skulle ha gått till i mitt dåvarande tillstånd. jag använde mina kunskaper om hur jag skulle använda höfter och rygg för att kunna ta mig fram. Väl framme vid toaletten kände jag hur illamåendet tilltog. Spyan for ut över golvet. Medvetandet förlorade jag där på toagolvet framme vid mitt mål.
Jag hörde vagt att min fru kom hem med barnen. Jag förlorade åter medvetandet för att vakna lätt när ambulanspersonal kom till undsättning och tog bort min son som då låg ovanpå och kramade mig.
Jag minns hur det skakade av ambulansfärden och hur jag togs emot av akutpersonalen. De frågade olika saker och jag svarade mer av automatik än medvetenhet.
När jag slutade skaka och skjutsats från intensiven till min avdelning på sös så ägnade jag största delen av dygnet till att sova. Jag hade placerats I ett ensam rum för att vila i stillhet. Timmarna flög iväg och när jag vaknade hörde jag andra hjärnpatienter skrika ångestfyllt.
Jag somnade om och när jag vaknade till liv upptäckte jag att jag numer var en splittrad varelse. Högra delen skakade och hade dålig kontakt med musklerna och skakade okontrollerat. Min röst lät som en robot och jag upprepade samma sak gång på gång. Jag kunde inte heller hålla ett glas ordentligt med högerhanden utan tvingades använda min vänster hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar